Gassvetsning blev lanserad redan för över 120 år sedan och är en svetsmetod där man använder två olika gaser, acetylen och syre.
Utrustningen består av två gasflaskor från vilka gasen transporteras i slangar. Syre i blå slang och acetylen i röd slang. Slangarna går till ett handtag, där gaserna med hjälp av två ventiler blir blandade för att sedan strömma ut genom ett munstycke avsett för ändamålet. Där gasen strömmar ut igenom munstycket antänder man på gasen så att den brinner. En grundläggande blandning består av cirka 50 % acetylen och 50 % syre. Det alstrar en flamtemperatur på cirka 3200°C. Svetslågan, som jämfört med elektriskt svetsning har både lägre temperatur är mindre koncentrerad ljusbåge. Riktas mot fogkanterna som smälter varefter man kan tillföra tillsatsmaterial efter behov.
Gassvets
Gassvetsning är indelad i två olika metoder. Den ena metoden är frånsvetsning och den andra motsvetsning. Frånsvetsning då lågan är riktad från den färdiga svetsen är vanligast vid godstjocklekar upp till 2,5-3 millimeter. Motsvetsning då lågan är riktad mot den färdiga svetsen, lämpar sig bättre godstjocklekar från 3-6 millimeter
Några fördelar oxygen/acetylensvetsning är dess flexibilitet då den ej kräver elektricitet och är lämplig även för utomhussvetsning. Lågan är dessutom lätt att ställa in och har god förmåga att överbrygga svetsgap.
Produktiviteten med gassvets är dock lägre jämfört med till exempel MIG/MAG svetsning. Men möjligheten att utöver svetsning även skära, värma och löda gör metoden mycket flexibel.
Några detaljer värda att nämna angående gassvetsning.
Då lågan är mindre koncentrerad, ger den både långsammare uppvärmning och en långsammare avsvalning, vilket kan vara en en fördel i härdningsbenägna stål men kan skapa problem då en större sträckenergi förekommer, som i sin tur ökar risken för värmespänningar och deformationer. Smältbadet är skyddat från luftens inverkan under svetsning av svetslågans reducerande zon och av ytterflamman. Därför bör man efter avslutad svetsning långsamt avlägsna lågan från smältan.
Gasskärning
Metoden är som tidigare nämnt även lämplig förskärning i de flest material. Bränngasen, vanligast acetylen förbränns i oxygen får du en låga med hög temperatur på cirka 3200°C. Med denna värmelåga blir arbetsstycket förvärmt. När lämplig temperatur är uppnådd utför en stråle av oxygen själva skärprocessen genom att förbränna av metallen. Vid förbränningen bildar metalloxid i form av flytande slagg som blir transporterad bort ur snittet av avgasflödet.
För att metoden ska fungera måste oxiderna ha en lägre smälttemperatur än grundmaterialet. Till exempel järn är ett material som har en smälttemperatur på cirka 1530°C, medan oxiderna har som lägst är cirka 1400°C.
Mängden och vilken typ av legeringsämnen som ingår påverkar i stor grad möjligheten att gasskära. En hög kolhalten i stålet höjer antändningstemperaturen för stålet och sänker smältans temperatur. Vilket resulterar i att hög kolhalt försämrar skärningen. Då vissa legeringsämnen kan vara lösta i järnet bildar de i dessa fall oxider som gör gasskärning omöjlig då smältpunkten för oxiderna blir högre än maximal temperaturkapacitet. Krom och nickel är två av dessa legeringsämnen, vilket gör det mer eller mindre omöjligt att gasskära rostfritt stål eller aluminium under kontrollerade former. Där är plasmaskärning betydligt lämpligare med sin skärtemperatur på upp till 30 000°C, jämfört med gasskärningens 3200°C. Lämplig utrustning för plasmaskärning hittar du här.
Hos Collett finns en Linde gasdepå, mer om deras gaser kan du läsa här.